Jag har tänkt skriva att han-som-är-överallt, är överallt!
Det skulle vara roligt.
Men det är han inte.
Han är ingenstans längre.
Ett tag kändes det som jag inte kunde gå till konsum utan att springa
på honom, som att en stor hand från ovan vänligt med bestämt puttade oss till samma syltor.
Det bästa jag kunde komma på var att dricka mig genom stan med A.
För gamla tiders skull, för att vi kom hit tillsammans och för att hon inte kommer vara här. För att det inte alltid blir som man tänkt sig.
En söderodyssé tillbaka i tiden med höjda glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar